1858-1923 Joseph Rodefer DeCamp (November 5, 1858 - February 11, 1923) was an American painter. Born in Cincinnati, Ohio, he studied with Frank Duveneck in that city. In the second half of the 1870s he went with Duveneck and fellow students to the Royal Academy of Munich, then spent time in Florence, Italy, returning to Boston in 1883. He became known as a member of the Boston school led by Edmund Charles Tarbell and Emil Otto Grundmann, focusing on figure painting, and in the 1890s adopting the style of Tonalism. He was a founder of the Ten American Painters, a group of American Impressionists, in 1897. A 1904 fire in his Boston studio destroyed several hundred of his early paintings, including nearly all of his landscapes. He died in Boca Grande, Florida.  Related Paintings of Joseph Decamp :. | The Little Hotel | The Cellist | The Fur Jacket | Cellist | The Kreutzer Sonata |
Related Artists:
Kazimir Malevich
1878-1935 Russian painter, printmaker, decorative artist and writer of Ukranian birth. One of the pioneers of abstract art, Malevich was a central figure in a succession of avant-garde movements during the period of the Russian revolutions of 1905 and 1917 and immediately after. The style of severe geometric abstraction with which he is most closely associated, SUPREMATISM, was a leading force in the development of CONSTRUCTIVISM, the repercussions of which continued to be felt throughout the 20th century. His work was suppressed in Soviet Russia in the 1930s and remained little known during the following two decades. The reassessment of his reputation in the West from the mid-1950s was matched by the renewed influence of his work on the paintings of Ad Reinhardt and on developments
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Vincenzo Catena
Italian c1480-1531 Vincenzo Catena Location Italian painter. His paintings represent the perpetuation of the style of Giovanni Bellini into the second quarter of the 16th century. He made few concessions to the modern style that was being introduced to Venice by Titian, Palma Vecchio, Pordenone and others in the same period. This archaicizing tendency was shared by several minor Bellinesque painters of the period, including Pietro degli Ingannati, Pietro Duia, Francesco Bissolo, Vittore Belliniano and the Master of the Incredulity of St Thomas. Catena, together with Marco Basaiti, with whose works Catena are sometimes confused, can be considered the most accomplished of these. Despite the fact that he counted several humanists in his circle, the extant repertory of his subjects is limited to religious themes, mainly Marian and including three altarpieces, and to male portraits. The latter, as Vasari observed, include several of his finest works.